Natten mellan 10 och 11 januari passerade Egon Västsverige, med stora skador på sina håll.
Här i Halsbäck blev det inte lika mycket som efter Gudrun för nästan exakt 10 år sedan, men visst blev det en del.
Båtbryggan klarade sig kanske bättre än vad så ut när vattnet stod som högst. Själva bryggdäcket ligger kavar men en hel del underliggare ligger som vrakgods inne på stranden. Hälften av den gamla dansbanan med elskåp slets loss och kablarna drogs ur sina kontakter. Men innan dess hade Göran kopplat ur matningen så det är ingen fara för stötar.
Inne bland stenarna ligger plank, bräder och stockar som drivit hit. En del från Björholmen, bland annat resterna från några av Klas-Håkans ålesumpar. Resterna av bryggan framför Olofs sjöbod är helt borta – nu flyter bara några tenor till garn och kupor där vi för några somrar sedan hade en kväll med Svarta Katten och Pubquizz…
Det mest imponerande resultatet av vågornas kraft kan man se på Färjebryggan. En av de tunga granitgardisterna har spolats över kanten. Men den ligger väl synlig på grunt vatten så med traktorhjälp så kan vi nog få den på plats igen.
En del staket har blåst sönder. Och bland uppställda båtar så har täckelsen fallit, och taket på Lilla Tut har knäckts.
Men därutöver är det ganska lindrigt: något enstaka träd, en hel del grenar, men inget som inneburit problem eller skador på hus eller bilar.
Foto och text: Peter Lundvall
