Närmare 20 tappra slöt upp när det i lördags åter igen var dags att röja inför den stundande Halsbäcksvintern. Först plockades badstegarna undan för den här säsongen och parkeringsområdet vid Grumseviken städades upp. Även det igenvuxna området vid bäckens utlopp mot havet skulle vi ta oss an och ett litet gäng gick direkt loss på det täta snåret.
Till för tio år sedan höll Rogers kor till där och den lilla ängen var öppen och vacker, men sedan dess har den vuxit igen med en rasande fart. Och nog kändes det till en början nästan oöverstigligt att slå sig fram bland brännässlorna och slyn i det snåriga buskaget. Men tre timmar – och lika många motorsågar – senare var förvandlingen ett faktum. Bryggruppen hade då anslutit och det hade sågats, packats, burits och eldats med härlig energi och stor effektivitet. Det är inte klokt vad fort det går, och vad roligt det är, om man är några stycken!
Nu syns åter de ståtliga bergen bakom ängen och kommer man längs Halsbäcksvägen skymtar ett långt tidigare ett bredare hav. Och så har bäcken tittat fram! ”Hej bäcken! Kul att ses igen”, som Göran Forsberg uttryckte det.
Apropå Göran Forsberg så fråga honom om tusenlappen. Det är en helt obetalbar historia som nästan är för bra för att vara sann. Men det är den. Och den ledde förstås till ett av många goda skratt under kvällens övning i Barbro och Bills lada i Arefjäll. Trots att oktoberkvällen var kall och ganska rå stretade 28 Halsbäcksbor sig fram i mörkret för att delta i Svarta katten. Trevligt blev det som alltid och när det var dags att med ficklampan leta sig hem igen var känslan som dröjde sig kvar av att vi nu med gott samvete kan låta Halsbäck gå in i sin vinterdvala.
Och så glöm inte att fråga Göran Forsberg om tusenlappen!
Text: Ingrid Dahlbäck
Foto: Peter Lundvall